Giftormar

Ormarnas gift dödar bytesdjur och inleder matsmältningen, samt används som försvar, även om detta kommer i andra hand. 15 procent av omkring 3000 olika giftormsarter anses vara farliga för människan. De tre vanligaste ormgrupperna som förorsakar medicinsk behandling är huggormar, kraiter och kobror.

Giftormar tillhör tre familjer av ormar och deras gifttänder kan vara av olika typer:

Giftsnokar (Elapidae)

Kobror, kraiter, mambor, havsormar och korallormar. Elapidernas gifttänder är proteroglyfa, sitter långt fram i munnen, och kan ej vikas, varför de måste bita sig fast i bytet för att kunna injicera gift. Läs mer om giftsnokar

Huggormar (Viperidae)

Egentliga huggormar, skallerormar, kopparhuvuden, pufformar och bushmasters. Viperidernas tänder är solenoglyfa, och oftast vikbara, i viloläge är de invikta i munnen, medan vid ett bett när munnen öppnas i 180 grader fälls tänderna fram och ut, och då kan de injicera gift i ett byte vid ett snabbt hugg där huvudet hela tiden rör sig. På bilden till höger ses nedfällda solenoglyfa tänder hos en viperid (Gabonhuggorm). Läs mer om huggormar

Dom flesta snokar är inte giftiga men det finns en grupp som kallas för bakgifttandade snokar. De har gifttänder som är placerade bakre delen av överkäken. De flesta bakgiftande snokar är inte farliga för människan med ett par undantag. Boomslang och winesnake har ett starkt gift som kan vara dödligt för människan men det är mycket sällsynt med bett.

Läs mer om ormgift.

Läs vidare: 6 andra sidor angående Giftormar:
Import av giftormar, Kungskobra, Ormbett, Ormgift, Ormgift som medicin, Ormserum,

Följ Gröna Kusten